18 mars: Dagen började med att vi besökte den största cykelbutiken i Vologda för att skaffa fram lite nya reservdelar till våra cyklar. Personalen i butiken var väldigt trevliga och det blev att vi stannade en dag till i Vologda och fick en guidad rundtur bland kyrkorna i staden. Under dagen fick vi reda på att LADA inte var ett dålig bilmärke utan de tillverkade riktigt bra ryska kvalitetsbilar. Ville man ha en billig sämre bil i Ryssland skulle man välja en Volga.

19 mars: Åkte tillbaka till cykelbutiken för att hämta våra cyklar och även för att träffa en journalist från stadens tidning. Av personalen fick vi nya blå, gula och röda plasttutor som vi kunde montera fast på våra cyklar. Dessa var enligt personalen specialtillverkade för långfärdscyklister och barn. Vi lämnade sedan staden och cyklade ut på huvudvägen mellan Vologda och Moskva. Trafiken var tät och luften dålig, inte lika dålig som den var när man cyklade på en trafiklös väg utanför Montjegorsk. Vi cyklade fram till nästa bensinstation och där började vi studera kartorna igen för att hitta mindre vägar att cykla på. Vi upptäckte att man inte litade på sina kunder på macken för både tvålen och pappershållaren på toaletten var stöldmärkta så man inte skulle stjäla dem. Några mil efter bensinstationen var det en efterlängtad avtagsväg in på de mindre vägarna.

20 mars: Vägen vi hade svängt in på var betydligt mindre trafikerad och betydligt roligare att cykla längs. Vi passerade några mindre byar och i en av byarna stannade vi på ett statligt kafé för att äta. De statliga kaféerna serverar inte alkoholdrycker, så det var betydligt färre fulla ryssar där än vad det normalt var på ett vanligt fik. Vi fick även reda på att de inte serverade potatis där till lunchen, för att det var lördag. Jag förstod inte varför så det blev att äta bröd istället. Efter att ha cyklat 8 mil på småvägar kom vi fram till nästa stad, Poshehone som vi bara passerade och fortsatte in på nästa väg. Dagen slutade på ett kafé där det blev disko senare på natten. Vi övernattade där inne i deras förråd tillsammans med mjöl och ris.

21 mars: Det var som de förra dagarna och vi fortsatte söderut mot Moskva. Vi cyklade fram till Rybinsk där vi hade blivit hembjudna till några som vi hade träffat dagen innan. Dessa var inte hemma och vi övervägde att bara lämna staden igen men det blev i alla fall så att vi stannade. Vi blev hembjudna till en väldigt snäll gubbe men tyvärr så var han full (dvs. ryss) och väldig jobbig.

22 mars: Vi lämnade Rybinsk tidigt på morgonen och fortsatte söderut. När vi hade cyklat några timmar längs en bra väg så var det en återvändsgrändsskylt längs vägen. Jag och Daniel hade lite kul åt den för vägen var så bra , vi tänkte aldrig på att vi inte hade sett några bilar under den sista milen vi hade cyklat... En km längre fram tog vägen slut och enligt vår karta skulle den fortsätta 3 mil till, fram till nästa stad. Vi hittade den lilla lervägen som tidigare överraskade billister hade använt, de som ville fram till staden utan att vända tillbaks. När vi hade burit/cyklat i mer än en timme längs den dåliga "vägen" mötte vi en bil. De stannade och frågade om detta var vägen fram till Rybinsk som är staden vi kom ifrån. Vi sa att det var det och då var vi tvungna att fråga om detta var rätt väg till Uglitj och det var det. De var nog lika överraskade som vi att det inte var någon väg. Till sist kom vi fram till Uglitj där vi cyklade hem till en cyklist som vi hade fått adressen till när vi var i Vologda. Han var inte hemma och vi väntade i två timmar innan han kom. Han hade ordnat en lägenhet till oss som vi kunde bo i så länge vi var i staden och det var skönt att komma in och slippa ha massa folk runt sig hela tiden

23 mars: Det blev att stanna i Uglitj en dag till och vi har besökt lite kyrkor och museum. Kyrkorna ligger samlade på en liten ö i Volga och är omringade av en vallgrav. Vi kände vår plikt till våra läsare på hemsidan att fråga om det var krokodiler i vallgraven under sommaren, men så är inte fallet. Så om ni har tänkt åka till Uglitj så är det helt säkert att simma i vallgraven. Vi har även blivit intervjuade av den lokala tidningen och kanske kommer vi med i TV imorgon...

Reflektioner:

Under nästan hela vår tid har vi sett ryssar som är ute på isen och pimplar och detta är nog inte så säkert längre. Att vara ute på isen på floder under snösmältningen kan nog vara riskabelt men det är nog den billiga maten som lockar under isen.

Vi har även börjat sakna vädret som vi hade tidigare när temperaturen låg på ca -5 och sol. Det innebar bra cykling på hård packad snö eller is. Nu har det regnat i en vecka och allt är blött och lerigt och känns betydligt kallare.

/ Stellan (som skrev) och Daniel