Jag sitter nu på ett Internetcafé i Moskva vid dator nr 120 av 168. Stellan sitter bredvid. Det är mycket modernare än något vi träffat på tidigare under resan. Här kommer en liten redogörelse för vad som hänt de senaste dagarna.
23 mars: Vi avslutade dagen i Uglitj med att spela biljard mot två andra cyklister. Den ena hade, förutom cykling, också sysslat med skidåkning i Montjegorsk. Vi frågade om snön hon åkte på var svart. Hon nickade medhållande. Tyvärr förlorade vi båda biljardpartierna.
24 mars: Vi gav oss iväg på morgonen följda av två lokala cyklister. Vi cyklade tillsammans i ca en mil innan de vände tillbaka. Äntligen var det fint väder igen. Det tyckte tydligen även vårfåglarna. Stellan passade på att bryta sin sjätte eker för resan. Det märktes att vi inte var mer än ca 20 mil från Moskva. Längs vägrenen såg man bland annat skräp från McDonalds. På kvällen kom vi till ett café i Kaljazin med mycket god mat, troligtvis pga. att ägarna var från Armenien. Utanför arbetade tre barn i tioårsåldern med att tvätta bilar. De fick provcykla våra cyklar och kom tillbaka andfådda och lyckliga. Vi kunde höra hur våra tutor ekade genom byn på avstånd. Efteråt frågade vi om de kunde tvätta våra cyklar. De var snabba med att paxa rätten om att få tvätta en cykel. Detta ville de göra kostnadsfritt men efteråt fick de en chokladkaka att dela på. Vi övernattade i kaféets grillstuga tillsammans med en vakt.
25 mars: Våffeldagen. Hela dagen cyklade vi i motvind. På kvällen stannade vi på ett kafé i Selkovo för att äta och blev erbjudna att stanna över natten på golvet. Vi accepterade erbjudandet men fick inte sätta upp tältet inne i serveringen.
26 mars: Vi kom iväg ovanlig tidigt på morgonen och började cykla sista etappen till Moskva. På vägen dit stannade vi till i Sergiev Posad. Där skulle finnas ett vackert gammalt kyrkkomplex som vi var tvungna att besöka, enligt många ryssar. Det var detaljrikt, stort och med mycket guld på taken. Sedan passade vi på att fixa mitt baknav som hade börjat kugga över.
Efter denna stad var det bara motorväg kvar, rakt in i Moskva. Som tur var var vägrenen bred och lättcyklad. Vi fick upp farten och efter ett tag hade vi kommit in i staden. Nu skulle vi leta reda på en cykelklubb i centrala Moskva. Där skulle vi bli mötta av cyklisten Anatolij. Det tog mycket längre tid att komma dit än vi beräknat. Mycket p g a att vi underskattat storleken på staden. Men efter ca 3 mil, på mestadels motorväg, med aggressiv trafik kom vi fram. Ibland var vägen åttafilig enbart i våran körriktning. Då kände man sig rätt liten som cyklist på vägrenen. Innan vi kom fram möttes vi dessutom av en åskskur som snabbt blötte ner oss.
Anatolij gav oss två alternativ, det ena var att cykla 18 km till i stadstrafik till hans lägenhet eller ta tunnelbanan. Vi valde det senare alternativet. Det var 50 procents chans att de skulle släppa in oss där med cyklarna sade han. Normalt får man inte ta in icke hopfällbara cyklar. Vi testade. Anatolij gick fram och pratade med en tant i biljettluckan och vi fick tillstånd. Nästa utmaning blev att ta cyklarna, med mycket packning, nedför den ca 100 meter långa och branta rulltrappan. Det var inte bekvämt. Nere i tunnelbanan orsakade vi en hel del glada miner när vi kom rullandes med våra cyklar. Vi trängde in cyklarna på tåget och försökte ställa oss så att folk kunde gå ut och in ur vagnen. Vi såg hur alla i hela vagnen tittade, pratade och log. De verkade inte ha någonting emot att trängas med två leriga cyklar. Vi bytte tunnelbanetåg en gång under resan innan vi kom ut igen. Sedan var det bara att ta upp cykeln till Anatolijs lägenhet på åttonde våningen. Som tur var hade han hiss...
27 mars: De var skönt med sovmorgon. På eftermiddagen åkte vi med Anatolij till ett skogsområde utanför Moskva för att ha grillfest med Moskvas långfärdscykelklubb. Vi grillade korv och kött över mer eller mindre enbart två stockar. På kvällen visade Anatolij oss Moskvas centrum by night. Efter skogsbesöket slogs vi av den dåliga luften i Moskva. Då var det bara att tänka sig tillbaka till Montjegorsk så kändes det bra igen. Vi besökte Röda torget och nu förstår vi hur man kan landa ett flygplan där. Röda torget var mycket stort, liksom byggnaderna som omgav det. Kreml såg precis ut som på alla bilder man sett. Att president Putin var hemma såg vi på att den ryska flaggan var hissad. Lenin var också hemma i sitt Mausoleum men honom får man bara hälsa på vissa dagar.
28 mars: Stellan och jag testade om vi klarade av Moskvas tunnelbana ensamma och åkte till Röda torget igen för att ta lite bilder dagtid. Det var fyllt med turister. Efter det gick vi till detta Internetcafé där vi nu sitter och skriver. Imorgon är det måndag och då ska vi besöka olika ambassader för att göra våran fortsatta resa möjlig. Detta betyder att vi blir kvar här ett tag.
/ Daniel (som skrev inlägget) och Stellan
