7 april: Vi började dagen med att åka hem till Anatolij för att hämta ut våra cyklar. Vi köpte med oss egen fika för att undvika att bli bjudna på något. Det blev några timmar hemma hos honom och vi fick vår avskedspresent, en påskkaka inslagen i en stor kartong. Stora kartonger är inte något man vill ha med sig när man cyklar så vi tog bara kakan. När vi lämnade Anatolij hade vi bestämt oss för att cykla in i centrum av Moskva igen för att ta lite kort på cyklarna vid Röda torget. Det blev en tuff cykling på Moskvas huvudvägar men inget allvarligt hände på vägen in, förutom att Daniel lyckades bryta av en backspegel på en bil som kom för nära. Väl framme på torget tog vi några kort själva och kom snart fram till att det var bättre att hitta någon som kunde fota för oss. Vi lyckades då hitta en rysk tjej, Anastasia, som ville hjälpa oss. När hon hade tagit en filmrulle på torget så var det klart och vi hade då bestämt oss för att stanna en dag till i Moskva. Vi hade enligt Anastasia glömt att besöka en massa kända platser som hon lovade att visa oss. Dagen slutade med ännu en rundtur i Moskva och vi fick bland annat se Sparrow Hills, Olof Palmes gata och Svenska Ambassaden. Vi bestämde träff till nästa dag för att vi skulle kunna visa IKEA utanför Moskva

8 april: Vi träffade Anastasia på morgonen och sen bar det av till IKEA där vi spenderade hela dagen. Ett tips till er som vill uppleva lite svenskt på era semestrar är att besöka IKEA för att kunna hitta lite svenska matvaror. På www.ikea.com kan ni hitta var det närmaste IKEA är beläget. Det blev att stanna ännu en natt i Moskva...

9 april: Träffade Anastasia igen på morgonen och vi fick våra presenter av henne. Jag fick en kamera, alltid bra att ha två, och Daniel fick ett halsband. Egentligen var det inga riktiga presenter utan bara ett lån för året. Jag lovade att åka tillbaka till Moskva till nyår för att lämna tillbaka sakerna. Vi lämnade Moskvas centrum för att cykla ut på motorvägarna som leder ut från staden. Vi upptäckte snart att det går snabbare att cykla på andra ställen som t.ex. gångstigar och spårvagnsbanor. Väl utanför den värsta stadskärnan var det inga andra alternativ än att köra upp på motorvägen igen, som då var så fullsatt med bilar att det gick snabbare att cykla. Vid utkanten av Moskva såg vi att det rök väldigt mycket och luktade bränt. Vi tänkte direkt att det måste vara så att vindarna blåser från Montjegorsk i norr, men till vår förvåning var vinden i motsatt riktning. Vi fortsatta och såg att det bara var en vanligt rysk traktor som var igång vid väggrenen. På ett ställe var det en lång bilkö. Som tur var fanns det en fin cykelväg längs motorvägen. Det tyckte även många bilister som utnyttjade den för att komma snabbare fram. Dagen fortsatte och det blev vår första natt i tält på lång tid och första tältnatten utan snö

10 april: Vädret var bra med sol men tyvärr så var det motvind. Vi passerade genom nedlagd jordbruksmark med mycket björksly som växte på åkrarna. Med tanke på björkarnas ålder så verkar det som om åkrarna inte har varit i bruk sedan Sovjet föll ihop.

11 april: Efter att ha kommit ca 20 mil från Moskva var åkrarna i bruk igen och bönderna höll på att bränna upp stubben från förra årets odlingar. Det var mycket rök i luften och inte så skönt att andas och tankarna föll tillbaka igen på Montjegorsk uppe i norra Ryssland. Under dagen lyckades Daniel bryta bakre hjulaxeln som går genom baknavet och det gick inte att laga så det var bara att fortsätta och hoppas att det skulle finnas ett ställe att köpa en ny på.

12 april: Dagen började dåligt genom att Daniel var förkyld med ont i halsen. Efter några timmars cyklande upptäckte jag att jag hade tappat min GPS, på ett ställe där vi hade stannat tidigare och plockat växtfröer. Vi bestämde då att vi skulle fortsätta fram till nästa kafé och Daniel skulle stanna där och jag lifta tillbaka tre mil och kolla om min GPS låg kvar. Det gick inte så bra med liftandet så jag tog taxi istället och upptäckte att min GPS inte låg kvar som jag hoppades. Det var bara att åka tillbaka till kaféet där Daniel väntade. Under tiden hade han fått sällskap av en och ibland två fulla ryssar. Den första ryssen blev väldigt glad när han fick reda på att vi var från Sverige och sa direkt att han älskade ABBA, sen berättade han att Scania var en bra bil. Han undrade om vi var vänner till honom och vill skaka hand. Berättade sen att han älskade ABBA, ville skaka hand med sina svenska vänner, informerade oss om att Scania var en bra bil och att han älskade ABBA och att vi var vänner och ville skaka hand med oss igen. Daniel sa att han hade gjort ungefär samma saker hela tiden då jag var borta, att han älskade ABBA, informerade om Scania och skakade hand. Jag fick hans inte så vackra basker när vi lämnade kaféet för att fortsätta vidare.

13 april: Vi fortsatte följa huvudväg M4 syd från Moskva halva dagen innan vi bestämde oss för att ta en genväg på småvägar för att komma ut på en större väg igen, ca 15 mil längre sydväst. Vägen var först asfalt men övergick snabbt till grus eller lera. Tre mil längre söderut hade vägen mer övergått till en uppkörd åker. Vi kom fram till att sorkgångarna i gräset syntes betydligt bättre än var vägen gick. Vi var inte så missnöjda och tyckte att det var skönt att slippa trafiken. Dagen slutade med en grillkväll och när vi väl satt och grillade upptäckte vi till vår förvåning att det kom en bil på vägen där vi hade cyklat. Bilen stannade och ut hoppade två ryssar och undrade om vi var vilse eller hade problem. Vi sa att vi var svenskar och de blev nöjda med svaret och hoppade in i bilen igen och körde tillbaka

14 april: Det blev att fortsätta på småvägar och åkermark under dagen. Vi korsade ett stort fält, för vägen vi hade följt svängde av i fel riktning och det fanns en by länge bort som såg mer lockande ut än åkern. Vid ett tillfälle under dagen när vi satt och tittade ut över en bäck där det stod ett 10-tal skördemaskiner uppställda och lösgående gäss gick runt, undrade Daniel om det inte kändes som hemma i Skåne för mig. Det var bara att hålla med, vad finns det mer att se i Skåne än skördemaskiner och gäss? Slutet av dagen kom vi äntligen fram till asfaltvägar igen och Daniel uppfann uttrycket "Våga vägra åker".

15 april: Det var skönt att komma ut på riktiga vägar igen och hastigheten ökade. Vi kom snart fram till Livny, en liten stad som jag besökte för två år sedan och där jag har några vänner. Vi hälsade på dem innan vi fortsatte vidare för att leta upp en bra tältplats vid en flod några km längre västerut.

16 april: På morgonen hade vi en fiskare utanför tältet. Det verkar som om alla ryska pimplare försvann i islossningen för några veckor sedan och har ersatts av vanliga fiskare. Vi kom inte så långt under dagen utan det blev att vi stannade på ett kafé i nästa större by. Ägaren som var från Grekland (såg ut som en turk) var snäll och bjöd på allt och sa att vi borde stanna över dagen och bo hemma hos honom. Han sa att det skulle vara fotbollsträning i byn och att vi var välkomna att delta. Vi tackade ja till erbjudandet och åkte hem till honom. Vi fick reda på att de spelade fotboll tre ggr i veckan, för att ungdomarna skulle dricka mindre sprit och göra något vettigt istället. Jag tyckte det lät konstigt, speciellt när man är i Ryssland. Naturligtvis så var det vodkadrickande efter träningen och då  kändes det att man var tillbaka i Ryssland igen.

17 april: Vi lämnade kaféägaren på morgonen efter att ha fått en bra frukost, utan vodka, så det märktes att man inte bodde hemma hos en ryss. Vi fick även en hemgjord karta så att vi skulle kunna hitta vår nästa genväg över rysk landsbyggd. Genvägarna vi hittar är kortare men det tar längre tid att cykla. Daniel fick problem med sitt baknav till cykeln och bröt en fjäder inne i navet så det kuggade över hela tiden. Han gjorde ett försök att tillverka en ny spärr av en grå sytråd och enligt honom så var det viktigt att färgen på tråden skulle matcha färgen på navet. Det höll i några minuter och nästa försök blev att laga navet med nylontråd men det fungerade inte, kanske för att färgen inte stämde. Jag kom då på att det satt en spiralfjäder som var grå i mitt kollegieblock och den kunde man kanske bygga om så att den skulle passa till navet. Vi gjorde det och det höll. Jag fick även liknande problem med mitt nav men jag kunde inte komma in i navet för skruvarna var nötta så det gick inte att öppna. Det var bara att fortsätta som vanlig och se glad ut. På kvällen hade vi lyckats ta oss ut på riktiga asfaltvägar igen.

18 april: Vi passerade genom en landsbygd med många små byar och lösgående höns och gäss på vägen. Ibland fick vi höra det vackra ljudet från kalkoner på avstånd. Vi kom snart fram till att kalkonen måste ha fågelvärldens fulaste ljud. Vi stannade under dagen i några mindre skogar för att få syn på vårblommor som gulsippa, nunneört, svalört och hasselört. Vid ett av stoppen lyckades Daniel tappa en av signalhornen till sin plasttuta. Han upptäckte det några km längre bort och vände tillbaks, men kunde inte hitta den. Det var den blå tutan så nu har han bara den gula och röda kvar men folk vi möter blir fortfarande imponerade. På eftermiddagen blev problemet med mitt baknav större och jag hade problem att cykla när det började luta uppför. Det var bara att försök ta sig till nästa by och där försöka borra upp skruvarna för att komma in i navet. När vi väl kom fram till nästa by så var den mekaniska verkstaden stängd så det gick inte. Jag tänkte då göra ett sista försök att själv bryta upp navet. Hade gjort samma försök tre ggr tidigare utan att lyckas. Till min stora (o)lycka hade jag lyckats knäcka bakaxeln i navet så jag behövde inte lossa skruvarna för att kunna komma in i det. Det är alltså inte alltid dåligt när en hjulaxel i navet är knäckt. Jag kunde ändå inte laga navet men fortsatte till tältplatsen som fick ligga några km längre bort. Jag spenderare några timmar i tältet för att fila om kuggarna men fick det aldrig att fungera som det skulle.

19 april: Jag cyklade några km på morgonen innan jag gav upp och liftade istället. Daniel fortsatt själv fram till nästa stad, Zheleznogorsk där vi träffades igen. Vi stannade på en mekanisk verkstad och lånade bättre utrustning och filade om kuggarna i navet så att vi kunde fortsätta. Vi cyklade först in i byn och stannade på ett kafé för att äta. Där träffade vi en annan cyklist som var snäll och följde med oss ut ur staden så vi hittade rätt.

20 april: Vi startade tidigt för att komma fram till Ukraina så fort som möjligt, för detta var vår sista dag i Ryssland. Vi hade räknat med vissa problem vid gränsen, så det var bättre att vara där i tid. Många ryssar hade varnat oss för den Ukrainska tullen och de Ukrainska poliserna och sagt att de var värre än i Ryssland. Väl framme vid den ryska gränsstationen så fick vi naturligtvis klagomål på att vi hade glömt att registrera oss i Ryssland. Jag fick följa med in på deras kontor och förklara att vi inte alls viste om att man måste registrera sig när man är i Ryssland som vi naturligtvis visste om men inte velat lägga ner dagar på att göra. Jag fick förklara vår färdrutt och de blev imponerade och under tiden visade Daniel vakterna utanför hur våra plasttutor fungerade. Vi fick inte betala något straffavgift och när vi cyklade därifrån så tutade vi lite extra och alla vakterna log lite extra. När vi kom fram till den ukrainska kontrollen var det samma procedur. Jag fick gå in på ett kontor och svara på alla frågorna och Daniel fick visa hur våra plasttutor och ringklockor fungerade. Det var ungefär samma frågor på kontoret som man brukar få svara på när man träffar vanligt folk. Hur långt vi har cyklat, hur många dagar, vad vår familj tycker om det, vart vi ska cykla osv. När jag sa att vi skulle till Afrika fick jag en uppmaning av vakten att inte bada i Afrika för det fanns stora krokodiler där och för att förtydliga vad han menade visade man med armarna hur en krokodil äter och hans fingrar fick vara tänder. Efter krokodilvarningen var vi inne i Ukraina och strax efter gränsen fick vi vår första fågelart för Ukraina, det blev Svart stork. Vi fortsatte fram till nästa stad där vi träffade en kille i en affär, som hade en extra lägenhet som vi kunde låna över natten.

21 april: Vi gjorde ett försök i staden för att hitta Internet, men lyckades inte, innan vi fortsatte mot Kijev. På vägen ut när vi passerade en bro var det en groda som hoppade på vägen och jag stannade för att ta bort den och sätta den i gräset nedanför, för att kunna få några bra bilder på den. Detta imponerade på en ryss som såg oss och när vi passerade hans hus, så visade han lite naturbilder för oss och gav oss en flaska hemgjort vin. Under dagen fick både jag och Daniel många problem med naven och på kvällen kunde inte Daniel cykla längre. Vi stannade på ett kafé där ägaren lovade att han skulle hjälpa oss nästa dag och ta oss till en bra cykelaffär där de sålde Shimano-nav. Vi sa att vi inte hade Shimano-nav men han sa att det inte skulle vara några problem. Jag tänkte att om de har bra Shimano-nav så skulle man kunna bygga ihop nya bakhjul till cyklarna istället för de gamla.

22 april: Åkte in till staden med Daniels bakhjul men det fanns ingen cykelaffär där, utan det blev att besöka marknaden istället. Ingen av försäljarna kunde laga navet, precis som jag trodde, och ingen av det hade Shimano-nav till försäljning. Jag blev inte så förvånad och vi fortsatte till en verkstad där vi slipade om kuggarna istället. Hjulet fungerade och vi kunde fortsätta.

Det tog inte så lång tid innan mitt nav rasade istället och det blev att fixa en ny fjäder av spiralfjädern från kollegieblocket igen. Vi kollade hur mycket fjäder som var kvar och räknade ut att den borde räcka fram till Kijev, om man kunde cykla i snitt tre timmar per fjäderbyte.

Det blev inte så långt cyklat under dagen pga. av alla problem med naven och vi stannade vid en flod för att tälta, elda och dricka upp vårt vin.

23 april: Dagen blev som dagen innan. Cykla någon timme, byta fjäder i navet och fortsätta igen. Den kortaste cyklingen mellan två navlagningar blev 15 minuter och vår uppskattning av fjäderns längd i kollegieblocket slog fel. Kom fram till att det inte skulle räcka. Vi kom fram till en fast poliskontroll när det hade mörknat men även när vi cyklade fram till de ukrainska poliserna ville de inte kontrollera oss. En stor skillnad från poliserna i norra Ryssland som i alla fall frågade var vi kom ifrån och om vi var terrorister.

24 april: Vi bestämde oss för att lämna cyklarna hos poliserna och försöka lifta in till Kijev och köpa nya nav. Vi frågade poliserna om det var OK att ställa in cyklarna bland deras polisbilar. Det var det tyckte de, om det inte fanns några bomber i väskorna. Vi sa att det inte var några bomber där och det blev nöjda. De frågade om vi hade lämnat några pengar eller andra värdesaker i väskorna för det var inte säkert inne hos dem och att de inte kunde lämna någon garanti att sakerna skulle vara kvar. Vi sa att det var OK och vi lämnade polishuset och försökte lifta in till Kijev. Det gick inte så bra och efter några timmar kom vi fram till att det skulle vara lättare att ta bussen in till staden. Nackdelen var att det inte gick några bussar förrän på kvällen så vi fortsatte att lifta istället. Som tur var kom det till slut en buss som gick mellan Moskva och Kijev som stannade där vi stod pga. motorproblem. Vi blev direkt glada och undrade om vi kunde få lift. Det kunde vi inte för bussen var trasig men det skulle snart komma en ersättningsbuss och den skulle vi kanske få lift med. Vi fick lift med den. Efter två och en halv timmes bussfärd var vi inne i Kijev och där försökte vi hitta en bra cykelbutik. I den andra butiken hittade vi nya nav som vi hoppas ska hålla. Vi lämnade butiken och försökte hitta den buss som skulle ta oss tillbaka till den plats som vi hade lämnat cyklarna på. Det gick inte så bra och det slutade med att vi tog tåg till den stad som låg närmast. Väl i staden stoppade vi en taxi och försökte förklara vart vi ville och det var inte så lätt. Det borde vara lätt, men taxichauffören ville inte förstå eller kanske kunde han inte. Efter att ha visat kartor och förklarat tydligt gick han med på det. Han körde några hundra meter och stannade vid ett hus och hämtade en tjej som kunde bra engelska. Vi fick förklara igen att vi ville ut till huvudvägen till poliskontrollen. Jag hörde att taxichauffören frågade tjejen flera gånger om det verkligen var till poliskontrollen vi ville. Hon sa att det var dit vi ville och han frågade igen. Till slut gick han med på att köra oss dit och väl framme frågade han igen om det var rätt. Han frågade även polisen om de hade våra cyklar där och om han fick köra därifrån utan oss. Han undrade nog varför några turister överhuvudtaget ville åka frivilligt till en poliskontroll. Han lämnade oss där och vi började byta baknav på cyklarna. Det gick bra, men tog lång tid, jag var klar i mitten av natten och la mig och sov på marken utanför kaféet. Jag hade först frågat om jag fick sova inne i deras försäljning av trädgårdstomtar, men det fick jag inte. Daniel höll på fram till morgonen. När han var klar var det bara att börja cykla igen.

25 april: Det blev som väntat en tung dag att cykla efter en natt med dålig sömn. Det hände inget speciellt under dagen och vi stannade några gånger för att fota grodor som låg och spelade i dikena längs vägen. Vädret var varmt och det var skönt att cykla med nya nav. På kvällen stannade vi vid en våtmark och grodsången fortsatte länge.

26 april: Vi lämnade huvudvägen ner mellan Moskva och Kijev och tog in på småvägar istället. Vi passerade under dagen en översvämmad flod där vi såg många fåglar. Det blåste kallt och kändes som om det skulle börja regna vilken minut som helst så det var inte så kul att skåda fågel där. Några timmar senare passerade vi en militäranläggning med många varningsskyltar för stridsvagnar uppsatta längs vägen. Ibland kändes det som om vi hade kommit in på område som inte var lämpade för turister. När vi passerade nära militärer var det bara att tuta lite med våra plasttutor och de log tillbaka mot oss. Dagen slutade med att vi slog upp tältet i en tallskog, gjorde en liten eld och drack varsin öl för att fira 18-årsdagen av Tjernobylolyckan som skedde ca 10 mil från den plats där vi befann oss.

27 april: Vi fortsatte på morgonen söderut mot Kijev. Det tog inte lång tid innan vi såg staden i horisonten. Med Kijev i horisonten var det bara att vända norrut igen och testa om vi kunde komma fram till Tjernobyl. Vi hade blivit tillsagda, att det var en stängd zon runt staden, av några vi hade mött dagarna innan, men andra sa att det gick att ta sig dit. Vi fortsatte norrut och hade räknat med att vi skulle passera mer och mer öde landsbygd desto närmare vi kom Tjernobyl. Det var ingen skillnad. Bönderna plöjde sina åkrar och fiskare stod vid varje vattendrag vi passerade. När det var mörkt kom vi fram till den första kontrollstationen till 30 km-zonen. Vi fick inte passera för det var för sent på kvällen och vi saknade tillstånd för att komma in. De sa att vi skulle komma tillbaka nästa dag och försöka igen. Vi fick i alla fall komma in och hämta vatten så att vi kunde laga mat. Vi fick även en uppmaning att vi inte fick tälta inom synhåll från deras kontrollpunkt för vakterna ville inte få problem med sina chefer nästa dag. Vi gjorde som de sa och hittade en liten lerväg längre bort som vi cyklade några hundra meter in på och slog sedan upp tältet.

28 april: När vi tittade ut på morgonen så passerade det en militärbuss förbi vårt tält längs lervägen. De stannade inte utan fortsatte bara. Vi packade ihop vår utrustning och cyklade tillbaka till kontrollstationen. Det var flera bilar som väntade för att komma in till Tjernobyl. Vi passerade dem och cyklade fram till vakterna och tutade på dem med våra tuffa plasttutor. Det fungerade inte som det brukar och vi fick inte komma förbi. Vi fick fota så mycket vi ville och en av vakterna ställde upp som modell och visade olika stopptecken för oss. Efter lagom många foton vände vi tillbaka och cyklade åter mot Kijev. Under dagen passerade vi några bra våtmarker och Daniel vadade ut och började leta efter nya fågelarter för resan. Jag mådde inte bra och la mig och sov istället i några timmar. Daniel lyckades dra in några nya fågelarter för resan och var nöjd med det. Fortsatte sedan vidare några mil.

29 april: Kom iväg hyfsat i tid och på eftermiddagen var vi framme i Kijev. Där blev det att leta upp den cykelbutik där vi hade köpt naven några dagar tidigare. Vi hade tänkt lämna in cyklarna där för att kunna röra oss friare när vi letar upp ett ställe att sova på. Det fungerade inte som vi hade tänkt för de hade inte tillräcklig mycket plats i butiken för cyklarna. Vi fick leta boplats med två cyklar. Det gick bra för vi hittade en kille som hade en lägenhet han kunde hyra ut i några dagar.

30 april: Har inte blivit så mycket gjort idag. Vi gjorde en snabb runda till Internetcaféet på förmiddagen, innan vi mötte Anastasia, den tjej vi träffade sist i Moskva, på tågstationen. Därefter har vi gått runt i Kijev och besökt den Moldaviska ambassaden för att skaffa nästa visum. 

Vi kommer nu att stanna i Kijev med omnejd i några dagar innan vi fortsätter söderut igen. Under den tiden kommer vi att ha tillgång till Internet. Om ni har frågor så är det ett bra tillfälle att skicka dem.

/Stellan (som skrev) och Daniel