Nu har vi bytt land och sitter i staden Bacau i Rumänien.
12 maj: Efter att ha besökt Poltava, där Sverige ändrade världshistorien och miste sin roll som stormakt, var det bara att följa Karl XII:s råd att dra sig söderut så fort som möjligt. Vi lämnade staden sen eftermiddag och cyklade mot Moldavien för att komma ut ur Ukraina innan våra visum gick ut.
13 maj: Det hände inte så mycket under dagen. Motvind i början av dagen som mojnade senare. Dagen slutade med att vi tältade i en allé mellan några veteåkrar och grillade kyckling och friterade vår potatis.
14 maj: En dag med bra väder och bra vind som gjorde att vi kunde öka avståndet till Poltava snabbare än vad vi hade tänkt oss när vi lämnade staden. Mitt på dagen passerade vi den ukrainska staden Alexandria och naturligtvis var vi tvungna att leta efter biblioteket som vi inte hittade. Vi hittade däremot ännu en staty av Lenin. De finns i alla samhällen i Ryssland, Vitryssland och Ukraina som har mer än 2000 invånare. Lämnade Alexandria utan att ha hittat det "Stora Biblioteket" och passerade staden Kirovograd när det mörknade, men fortsatte någon mil till innan det blev en ny tältplats.
15 maj: Ännu en dag med bra cykelväder. Medvind och mycket sol. Vi passerade fortfarande genom ukrainskt jordbrukslandskap som hade blivit mer kuperat än tidigare. På kvällen kom vi fram till floden Jozh där jag och Daniel försökte fotografera olika ödlor som sprang på klipporna ned mot floden. Det blev en del foto men efter ett tag var det för mörkt och vi letade upp en tältplats nere vid floden. Gjorde upp en eld och grillade pinnbröd.
16 maj: Landskapet blev mer kuperat och det blev ett betydligt segare tempo på cyklandet. Det var en relativt öde sträcka med få byar och inga kaféer. På kvällen kom vi fram till en vägarbetesplats där vi till sist kunde hitta en plats där de sålde kaffe.
17 maj: På morgonen upptäckte vi att det var Norges nationaldag så vi tänkte direkt på att ägna den åt vargjakt och laxodling. Det gick inte så bra med att hitta vapen och vargar eller någon fjord att anlägga en laxodling i. Lämnade tältplatsen på förmiddagen och det var tänkt att cykla hela vägen fram till den moldaviska gränsen men det blev inte så. Vi blev under dagen inbjudna på två olika kaféer. På det första var de väldigt trevliga och hade till och med en dusch med kallvatten. Det var skönt att ta den första duschen på en vecka och även att vara relativt ren inför en gränskorsning nästa dag. På det andra kaféet var det även trevligt folk i början, men en av killarna blev full efter ett tag och hotfull. Han blev väldigt arg för att Daniel inte ville ge honom sin kikare... Vi lämnade kaféet långt efter att det hade mörknat och stannade i den första skog som fanns efter kaféet.
18 maj: Vi cyklade de sista 3 milen fram till gränsen och hade räknat med problem. Det brukar vara så när man passera gränser. På den ukrainska sidan gick det väldigt smidigt. Vi hade "glömt" att registrera oss igen men det var inga problem. Vi fick följa med in till vakterna och svara på en del frågor om vad vi hade gjort i Ukraina. När vi svarande att vi hade bott i tält var det inte riktigt omtyckt, för man ska bo på hotell enligt deras regler. Han som skrev in svaren på datorn frågade igen var vi hade bott. Vi svarade igen att det var i tält. De andra vakterna tyckte att man skulle skriva in "tält" på boende i Ukraina men killen som skötte datorn skrev in "Hotell Ukraina" som är det största hotellet i Kijev. Samma sak blev det med hur vi hade åkt runt i Ukraina och det passade inte med cykel så han skrev "buss". Vi skulle även fylla i ett deklarationspapper när vi lämnade landet men de hade bara ett på ukrainska och på moldaviska och vakterna hade ingen större lust att hjälpa oss så vi behövde inte göra det. Naturligtvis blev vi även varnade för krokodilerna i Afrika och för banditer i Moldavien. Sen började nästa kontroll och det märktes direkt att man hade kommit till en riktig Össtat. Vid första kontrollen blev de sura för vi inte hade några dokument på vår cyklar, ungefär som man har till en bil. Sen kunde vi bara hitta ramnummer på min cykel och inte på Daniels och det var inte heller bra. Vi fick passera och sen kom vi fram till nästa kontroll där de skulle kontrollera passen. De frågade direkt om pengar och att de ville ha 6 USD för att vi skulle få passera. Vi sa att vi inte hade några pengar och visade ett VISA-kort. Killen såg inte överlycklig ut men förstod att vi inte hade några större summer pengar med oss. Jag visade att jag hade ryska rubel med mig och blev tvungen att betala 30 rubel ca 10 SEK för oss båda för ett extra transitvisum. Antagligen var det ungefär rätt pris. Sen var det bara att fortsätta och tuta lite på de sista vakterna innan vi var inne i Moldavien.
Vi cyklade första backen och stannade längst upp för att äta. Det tog inte många minuter innan den första polisen var där och varnade för att det skulle finnas varg men vi blev inte rädda. Han sa att det inte var ett skämt och vi blev ändå inte rädda. Han körde därifrån och lämnade oss i fred. Vi åt vår mat i lugn och ro och när vi hade ätit klart plockade Daniel fram sin tubkikare för att kolla på några rovfåglar ovanför oss och det tog någon minut till innan nästa polis var på plats. Man fick inte ha kikare och kamera där pga. att det inte var så långt till gränsen. Vi sa att vi tittade på fåglar och visade en fågelbok för honom. Han blev nöjd och började peka ut vilka fåglar han hade sett i området.
Vi fortsatte vidare till nästa stad, Rybnitja, där vi växlade pengar för att kunna köpa lite mat. Vi fick en dålig växelkurs, om man jämförde med vad vi hade hört tidigare, när vi har frågat folk vi hade mött. Vi behövde växla pengar så vi gjorde det ändå efter att ha först kollat runt på olika växlingsställen. Vi köpte vår mat och när vi passerade bron väster om staden var det nya passkontroller. Det var rysk militär och inte moldavisk som kontrollerade oss och vi tyckte var konstigt. Det var även två stridsvagnar och skyttevallar utplacerade på bron. Man ska inte bli förvånad när man är i Moldavien...
Fortsatt fram till Kisjinjov som är huvudstad i Moldavien. Vi stannade på en mack för att ta en kaffe och när vi skulle betala fick vi reda på att pengarna vi hade växlat i förra staden var ogiltiga. Tyckte det lät konstigt med tanke på att jag hade handlat med dem tidigare. Killen på macken ringde en kompis som kom dit för att kontrollera dem och kom fram till att det var riktiga men att de inte var giltiga i den här delen av Moldavien utan bara i området öster om floden vi hade passerat. I ett område som vill bli självständiga och har gjort en egen valuta (Moldaviska rubel) som inte går att växla till de moldaviska leu som gäller i resten av landet. De har kommit mycket längre med sin självständighet än "Republiken Jämtland". Vi fick våra pengar växlade igen till en dålig kurs och vi fortsatte. Kom knappt en mil tills en polis stoppade oss och frågade om pass, visum och deklarationspapper. Vi hade inga deklarationspapper och han sa att det skulle bli stora problem. Vi sa att det inte skulle bli några problem och att vi ville ha tillbaka våra pass. Enligt polisen var det stora problem och att vi skulle vara tvungna att gå till polishuset med honom. Vi sa att det var OK att gå till polisen för vi hade våra pass och visum. Fick reda på att vi var tvungna att vänta till imorgon. Inga problem tyckte vi, frågade var vi kunde ställa tältet. Han blev nog trött på oss och gav tillbaka passen och vi kunde fortsätta. Han hade antagligen trott att vi skulle bli rädda och ge honom lite pengar.
En km längre bort stod nästa polis som var glad och tyckte att det var duktigt av oss att ha cyklat från Norge. Han testade signalhornen och sen fick vi fortsätta fram till nästa poliskontroll som inte låg så långt bort. Dessa poliser orkade inte gå ur bilen och lyste bara lite på oss med strålkastarna. Några km längre bort blev vi stoppade igen och denna gång var det två fulla poliser som ställde några frågor innan de gick in i bilen igen för att dricka. Vi cyklade fram till nästa skog där vi slog upp tältet.
19 maj: Cyklade fram till första kaféet, där vi blev bjudna på kaffe, innan vi fortsatte mot nästa gräns. Det fanns två olika vägar att välja mellan och vi hade tänkt ta den kortaste men fick reda på att den skulle vara väl kuperad så vi tog den som var lite längre. Vi hade ont om tid för att vi var tvungna att lämna Moldavien under dagen fast vi hade lyckats skaffa vars två olika transitvisum. Den längre vägen gick genom skogslandskap och även en nationalpark med blandskog bestående av ek, avenbok, alm, humlebok mm. På kvällen var vi framme vid gränsen och räknade med mer problem men det gick väldigt smidigt. Inga som helst problem och vi behövde inte använde plasttutorna för att passera. Vi stannade på den första restaurangen i Rumänien och notan blev på 382 000 Lei.
20 maj: Kom fram till Husi, som är den första mindre staden efter gränsen, där vi träffade en präst som bjöd in oss. Han försökte lära oss lite rumänska och gav oss vin att ta med oss. Han varnade oss för att gå hem till personer som bjöd hem oss. Känns lite konstigt när han själv bjöd hem oss, och fick en extra varning för judar. I Norge varnade de oss för ryssar, i Ryssland för ukrainare, i Ukraina för moldavier, i Moldavien för rumäner och till slut i Rumänien blev det för judar. Efter några timmar hemma hos prästen fortsatte vi och det blev att tälta vid en liten flod och grilla kyckling och dricka vin.
21 maj: En riktigt varm dag med temperatur över 25 grader. Vi passerade många små kaféer under dagen. där de inte serverade någon mat men väl kaffe och öl. Ofta satt det några män utanför och drack öl i solen. Vi stannade på kvällen hemma hos en rumänsk familj och övernattade där.
22 maj: Har bara cyklat in i Bacau och hittat ett Internetcafé där vi nu sitter och svarar på mail.
/Stellan (som skrev) och Daniel
