Nu har vi bytt land igen och är i Bulgarien, i byn Kavarna. Vi passerade gränsen igår, 6 juni

30 maj: Efter några timmar på Internetcaféet lämnade vi det och upptäckte att det fortfarande regnade. Vi gjorde ett försök att vänta ut regnet genom att gå till en pizzeria tillsammans med en holländsk turist. Det lyckades ganska bra och när vi lämnade Tulcea så regnade det bara lite grann. Vi kom inte så långt utanför staden innan vi slog upp tältet på en gräsäng men då regnade det mycket igen.

31 maj: Jag vaknade på morgonen och upptäckte att det fortfarande regnade och det var bara att fortsätta ligga ner och sluta ögonen och hoppas på uppehåll. Vaknade senare och upptäckte att regnet var kvar. Vi stannande i tältet hela dagen och sov, lagade mat och spelade kort i olika omgångar. När det blev kväll gjorde vi den första längre utflykten från tältet och gick ut på gräsängen där vi tältade. Upptäckte då att det stod mycket vatten på de lägre områdena och grodorna spelade för fullt. Vi gjorde en grodjakt och hittade bl.a. Östlig lökgroda som är en ny art för resan. Vi var nöjda med resultatet och gick tillbaka till det blöta tältet.

1 juni: Vi fortsatte österut längs Donaus delta och kom fram till den sista byn där vi stannade för kaffe. När vi satt där och drack kom det fram en kille från Schweiz som var på väg hem från på en cykeltur från Sydafrika. Vi fick lite nyttiga tips om Afrika innan vi fortsatte vidare mot en fågellokal där man ska kunna få se Krushuvad pelikan. Framme vid lokalen fanns det stora vassområden där fiskare hade lagt ut sina nät. Fisken hade tydligen lärt sig att hoppa över näten och det plaskade hela tiden. Alla fiskar hade inte så bra koll på omgivningen och jag lyckades efter ett tag fånga en fisk på 5 kg med bara händerna. När fisken var fångad var det bara att släppa tillbaka den och leta efter en tältplats.

2 juni Vi cyklade tillbaka till sjön och började leta efter den Krushuvade pelikanen men det fanns bara ett hundratal av vanlig pelikan och tiden gick. Det blev att vänta ute i solen och titta på när pelikanerna flög förbi och det tog några timmar innan Daniel fick se den första, men inte jag. När vi båda var solbrända och det började sticka i skinnet cyklade vi till den närmaste byn och köpte lite mat och sen tillbaka till sjön, men denna gång hade vi bytt sida. Vi fick se en ensam Krushuvad pelikan (Europas största fågel) och några hundra vanliga pelikaner och lyckan var gjord

3 juni: Lämnade pelikanerna och cyklade inåt landet till högre områden med täta ekskogar. Vi gjorde några stopp inne i skogen innan vi återvände ner till kusten där vi slog upp tältet mellan åkermarken och havet.

4 juni: På morgonen kom det några bilar och en traktor med släp som var fullastade med människor som var på väg till fälten för att arbeta. De vinkade lite och stannade inte så långt från det ställ där vi hade slagit upp tältet. Vi plockade ihop våra grejor och lämnade platsen. Under dagen åkte vi ut till några gräsängar ned mot havet, där det fanns mycket sjöfågel och även tyska fågelskådare. Vi fick några tips om var vi skulle hitta de ovanliga fågelarterna och vi fick se Fältsångare.

Vi lämnade området för att ta oss ner till Constanta som är Rumäniens största hamnstad för att fixa lite på cyklarna. När vi närmade oss staden kom vi fram till att det var för sent och att det var bäst att slå upp tältet utanför staden. Vi hittade en fint gräsområde som verkade lovande och vi cyklade in där. Det stod för all del några skyltar på rumänska om att camping var förbjudet men vi ville inte se dem. Det tog inte så lång tid innan poliserna hoppade ut från en civil bil och undrade om vi hade tänkt campa där. De sa att det var förbjudet och att det kommer att gå folk där för att kolla att ingen tältar där. Vi pratade lite med dem och berättade om vår resa och då fick vi reda på att det fanns en liten stig ett 50-tal meter längre fram och om man följer den så kan man gömma tältet bakom några buskar vid Svarta havets strand. Vi gjorde som de sa och hade inga problem.

5 juni: Vi cyklade in i Constanta och letade upp cykelaffären där jag servade min cykel och bytte vevlager till pedalerna igen. Det som jag hade fått bytt för några dagar sedan. Denna gång blev det av bättre kvalitet och bör fungera en längre sträcka. Vi fortsatte söderut och slog upp tältet en mil från den Bulgariska gränsen och från tältet hade vi översikt över en del av den Rumänska flottan. Antagligen var det inte helt ok att tälta där heller...

6 juni: Sveriges nationaldag, "D-dagen" och val i Rumänien. På morgonen hörde vi musik som spelades på avstånd och det tog ett tag att koppla att det kom från en vallokal där borgmästarvalet pågick för fullt. Vi gjorde inget besök i vallokalen men det var mycket folk på väg dit och andra som redan hade gjort sitt val och var på väg hem. Vi cyklade de sista km till gränsen och det blev en gränspassering som knappast märktes. Det hade tagit längre tid i Moldavien att passera en polisbil än det nu tog att passera en statsgräns. Två nya stämplar i passet och sen var vi i Bulgarien och direkt märktes det att detta var Rysslands sista utpost. Ett land med ett slaviskt språk och där ryskan fungerar hyfsat bra. Vi följde kusten och kom fram till Kap Kaliakra där vi hade tänkt stanna för natten. Vi upptäckte till vår förvåning att någon annan hade kommit före oss. Ungefär där vi hade planerat slå upp tältet fanns det en fyr med militärer och en borgruin. Man kan inte alltid vara först... Vi cyklade tillbaka några hundra meter innan vi slog upp tältet.

7 juni: På morgonen cyklade vi tillbaka till spetsen på udden och på vägen dit läste vi på några skyltar att platsen där vi hade tänkt tälta hade varit bebodd och befästrad sedan 300-talet före Kristus. Väl ut på spetsen stannade vi några timmar och var omringade nästan hela tiden av tyska turister. Där var även två belgiska turisten som mycket noga påpekade att de åkte med tyskarna men var inte tyskar utan belgare. Under tiden fick vi se både Tumlare och Delfiner som följde fiskebåtarna längre ner.

Cyklade sedan till Kavarna där vi nu sitter framför datorerna igen.

/Stellan (som skrev) och Daniel

Reflektioner: (av Daniel)

Nu har vi lämnat Rumänien. När vi kom till Rumänien var skillnaden mot f.d. Sovjet ganska stor. Det var inte längre vanligt att se folk dricka vodka överallt. Rumänien kändes lite som Östeuropas Frankrike. Vinodlingar är vanliga. I vissa områden finns mycket turister vilket drar upp priserna. Ladan, som finns överallt i forna Sovjet försvann helt och ersattes med den inhemska bilen Dacia (i ungefär samma kvalitetsklass). Mycket blev lättare. T ex blev vägarna bättre och det blev lättare att hitta Internet. Språket är latinskt med inslag av ryska så det gick ganska bra att förstå med lite spanska-kunskaper som bakgrund. Första dagen träffade vi en kille som rekommenderade oss att skaffa träpåkar att försvara oss med. Vi skulle slå angripare över nacken så skulle de lugna ner sig. Vi skaffade dock inga påkar och detta ångrar vi inte heller. Folket var mycket vänliga och hjälpsamma. Nu har vi kommit till Bulgarien och det var som att ta ett steg tillbaka till Sovjetstaterna. Språket ligger nära ryskan och Ladorna dominerar i trafiken igen. Stora skillnaden är att vodkadrickandet inte är utbrett här.