Jag sitter nu på ett Internetcafé i den europeiska delen av Istanbul. I högtalarna har de spelat bl.a. Carola, Dr Alban och Titiyo. Jag väntar på att Stellan skall höra av sig så att vi kan träffas någonstans. Detta har hänt sedan jag lämnade Stellan i Bulgarien:

17 juni: När jag lämnat Stellan på ett internetcafe i Slanchev Brjag och kommit ut ur orten hann jag inte cykla långt innan jag mötte en tysk cyklist som var på väg hem från Istanbul. När vi pratat ett tag kom Stellan. Tysken fortsatte norrut och Stellan och jag cyklade tillsammans en bit söderut mot Burgas. Stellan lade sig att vila på en strand utanför staden och jag fortsatte. Alla människor jag träffade nämnde genast 5-0 matchen (Bulgarien-Sverige i fotbolls-EM) när de hörde att jag var svensk. I Burgas svängde jag inåt landet i riktning mot Grekland. Precis när jag fått upp tältet började det regna och åska.

18 juni: Cyklade på kurviga vägar med små åkrar insprängda i skogen. Tobaksodlingar var vanliga. På ett ställe stod en Lada längs vägen och passagerarna stoppade mig. De frågade om jag hade bensin. Lite förvånad över att de frågade en cyklist om bensin tog jag fram min bensinflaska till köket. När jag skruvade upp den frågade de flera gånger om det verkligen var bensin. Jag sa ja alla gångerna men de var inte övertygade förrän de fick lukta på flaskan. Jag gav dem allting (ca 0,6 liter). De fick ändå inte igång bilen, kanske var problemet att det var en Lada.

På kvällen letade jag upp ett kafé där jag kunde titta på fotbollsmatchen mellan Sverige och Italien. Efter matchen gav jag mig iväg igen. Men just då började det regna och åska. Jag vände tillbaka till kaféet för att vänta där ett tag. Det tyckte de andra gästerna på kaféet var roligt. De bjöd på öl och suckade lite när jag sade att jag var från Sverige. 5-0 matchen var fortfarande fräscht i deras minnen. Efter en stund var jag hembjuden till dem.

19 juni: De jag hade övernattat hos ville visa mig runt i deras by. När rundturen var klar var det redan sen eftermiddag och det var lika bra att stanna en dag till. Jag fick duscha och lyssna på en gränspolis samling av svensk musik (ABBA, Roxette och Yngwie Malmsteen). De bjöd mig på en bulgarisk specialitet, någon slags fast yoghurt.

20 juni: Kom iväg tidigt på morgonen. Stannade efter ett tag på ett kafé där jag blev bjuden på kaffe och glass. Senare under dagen blev jag bjuden på kaffe och öl av en annan kaféägare. Folk blir mer gästvänliga och generösa när man kommer cyklandes ensam. På kvällen kom jag fram till den grekiska gränsen vid Svilengrad. Att ta sig ut ur Bulgarien och in i Grekland gick mycket lätt och nästan utan frågor. Det är nästan så man saknar gränspoliserna från forna Sovjet som ställer massor av frågor och berättar om krokodilerna i Afrika. Strax innanför gränsen blev jag bjuden på kaffe av några kafégäster.

I en liten by i nordöstra Grekland sökte jag upp ett kafé där jag tillsammans med lokalbefolkningen tittade på hur Grekland förlorade mot Ryssland i EM. Det är intressant att man, utan att förstå ett ord av vad de säger, ändå kan förstå vad de menar när de kommenterar matchen. Jag saknade skogarna från Bulgarien där man lätt kan gömma sig i sitt tält. Här fanns bara åkrar och till slut hittade jag en allé att tälta i.

21 juni: Cyklade österut på en mycket bred och fin motorväg mot Turkiet. Ofta var väggrenen bredare än körfilerna. I sista staden innan Turkiet, Kastanees, blev jag invinkad av en man på ett kafé. Det visade sig att han var full och ville bjuda mig på iskaffe. Senare gav han mig 10 euro att gå iväg och köpa någonting att äta för. När kassören fick reda på att jag var svensk sade han "Pappskalle". Det var ju skönt att höra lite svenska igen! Han kunde några fler ord på svenska eftersom han jobbat på restaurang i Danmark och besökt Sverige ett par gånger. Jag köpte lite bröd och fetaost. Sedan bar det iväg mot Turkiet och den gränspassagen gick lika smidigt som den mellan Bulgarien och Grekland. Att Turkiet är ett muslimskt land märktes direkt pga. alla moskéer som finns överallt. Slog upp tältet på en kulle i det skogfria jordbrukslandskapet och somnade till sången från högtalarna på en minaret i den närliggande byn.

22 juni: Under dagen passerade jag stora jordbruksmarker och industriområden. Hittade en bäck att svalka mig i, enligt en skylt jag passerat var det 34 grader varmt. Flera gånger under dagen blev jag stoppad för att bli bjuden på te. Te verkar vara det man dricker i Turkiet. Alla dricker te i små kurviga glas serverade på en assiett. Stannade för att dricka kaffe på kvällen på en restaurang och hoppades på att de skulle visa matchen mellan Sverige och Danmark i EM. Personalen på kaféet bjöd på grillad kyckling, te, yoghurt, te, bröd och fetaost, te mm. Sedan tittade vi på matchen tillsammans. Efter det fick jag ta en dusch på macken bredvid restaurangen. Jag slog upp tältet vid parkeringen utanför.

23 juni: Det hade regnat under natten och regnade hela förmiddagen. Jag väntade ut regnet på restaurangen som bjöd på frukost och te. Mitt på dagen fortsatte jag på cykeln genom industriområdet. Snart blev jag stoppad och bjuden på te av ett gäng lastbilschaufförer. På kvällen tänkte jag slå upp tältet vid det lilla sundet mellan Svarta Havet och Medelhavet. Jag svängde av på en lerig väg över en åker. Efter några meter satt jag fast i leran som helt låst hjulen. Vid bromsarna satt stora klumpar av lera. Leran var precis lagom fuktig för att fastna på hjulen och precis lagom torr för att hjulen helt skulle låsa sig. Två män såg mig och mitt problem och kom för att hjälpa till med att ta ut cykeln igen. Alla tre puttade cykeln någon meter, rensade hjulen, puttade någon meter, rensade osv. till vi var ute på asfalten igen. Nu hade jag kommit tillräckligt nära Istanbul för att inget utrymme skulle finnas mellan byarna. När den ena slutade började den andra. Detta är ett problem när man ska hitta tältplats. Till slut blev jag erbjuden att tälta på verandan till en restaurang med villkoret att jag gick upp kl 5 på morgonen...

24 juni: Blev väckt kl 5 av kocken på restaurangen. Sedan bar det iväg mot Istanbul. Försökte hitta en plats att komma ner till havet. Men överallt var det avspärrat. Ibland av hotell, ibland av bostadsområden. Det verkade länge omöjligt att ta sig dit. Till slut hittade jag en liten väg genom en by som ledde till en småbåtshamn. Där satte jag mig ett tag. Efter ett tag blev jag nedvinkad till stranden av fem turkiska roddare. De hade rott från Istanbul och skulle ro tillsammans i 8 dagar. En av dem skulle sedan fortsätta ensam till Aten. De bjöd på bröd, ost och te. En av den har även cyklat mycket i Turkiet och som han sade det själv så var han "klar" med landet och hade sett allt. När de åkt lade jag mig och sov i skuggan av en klippa som stack ut över stranden. När solen jobbat sig över himlen så det inte fanns någon skugga längre, beslöt jag mig för att dra vidare. Men jag hann inte mer än upp på asfalten förrän jag blev bjuden på grillad fisk och te av personalen i en fiskehandel. Senare fick jag följa med två av dem ut på fiske. Vi körde fram och tillbaka i en liten båt och till slut fick vi en näbbgädda. I horisonten såg man hur smoggen från Istanbul bredde sig ut över havet. När vi kom tillbaka var det mörkt och jag fick sova i fiskaffären.

25 juni: Fick frukost kl 8 i fiskaffären innan jag cyklade sista biten in i Istanbul. Vägarna blev större och större och bilarna fler och fler. Jag passerade en skylt som visade 40 grader varmt. När jag kom fram till en av broarna som leder över till den asiatiska delen av Turkiet, blev jag stoppad av två poliser. Jag fick inte cykla över bron eftersom det var för farligt. Då letade jag upp detta Internetkafé där jag nu sitter och medan jag skrivit detta har Stellan hört av sig. Så nu ska jag försöka hitta honom på den asiatiska sidan om jag kan ta mig dit.

  / Daniel