Nu har Stellan och jag kommit till Jordaniens huvudstad Amman. Senast jag skrev befann vi oss i Libanons huvudstad, Beirut. Mellan dessa städer har vi även passerat en tredje huvudstad...

4 september: Förmiddagen spenderade vi med att leta efter lite cykeldelar till Stellans cykel. Efter att ha letat runt ett tag i Beirut kom vi fram till att allt var för dyrt. Vi lämnade då staden och cyklade österut tillsammans med mycket trafik. Snart började det gå uppför. Vi skulle korsa den bergskedja vi korsat några dagar tidigare, men längre söderut. Luften var varm och fuktig så det blev svettigt. En bit upp på bergen blev vi stoppade vid ett kebabkök och blev bjudna på mat. Senare blev vi även bjudna på dusch och övernattning hos samma person.

5 september: Vi fortsatte uppför bergen och efter några timmar var vi uppe på passet, ca 1 550 meter över havsytan. Vi cyklade ner i dalen mellan Libanons två bergskedjor. Vid den första större staden stannade vi för att äta falafflar. Det märktes snart att detta område var mer muslimskt än på andra sidan berget vi nyss passerat. På kvällen slog vi upp tältet i en äppelodling och somnade.

6 september: Under natten gick temperaturen ned till 8 grader. På morgonen när vi lämnade äppelodlingen blev vi omkörda av en jägare på motorcykel. I handen hade han en död tornuggla. Senare träffade vi en libanes som bott och jobbat i Norge. Han kunde prata bra norska och berättade för oss hur långt det var kvar till Syrien. Vi cyklade mot Libanons östra bergskedja och kom snart fram till tullstationen vid Libanons gräns. Vi stämplade ut oss ur landet och fortsatte att cykla. Först efter en mils cykling kom vi fram till den syriska gränsen och tullstationen. Det skulle bli spännande att se hur det skulle gå med att skaffa syriskt visum vid gränsen. Det hade ju tagit över ett dygn att få det sist. Denna gång var det dock inga problem och efter några minuters väntan hade jag mitt pass tillbaka med nytt visum. Vi fortsatte inåt landet. Vid en liten affär stannade vi för att köpa lite bröd, ost och mjölk. Vi åt och drack på plats. Efteråt kom vi på att det blivit lite för mycket mjölk, två liter var. Vi blev trötta och lite illamående och stannade och vilade oss ett tag. Senare cyklade vi en bit till innan vi satte upp tältet på en bergssluttning.

7 september: Det var till stora delar nedförsbacke hela vägen in till Damaskus, huvudstaden i Syrien och enligt lokala källor världens äldsta huvudstad. På vägen dit såg vi stora flockar med flera hundra storkar på väg söderut. Vi såg även reklamen för Michael Moores film "Farenheit 9/11" som haft premiär i Syrien den andra september. I Damaskus tog vi in på hotell. På kvällen letade vi upp en bio och såg Farenheit 9/11. Det var en stor salong som nästan blev fullsatt. Scener där president Bush såg dum ut var mycket populära bland syrierna och det hördes ett roat sus i biosalongen. På vägen tillbaka till hotellet stannade vi till för att äta en falaffel. Vi träffade då en norsk syrier som för tillfället var hemma i sitt hemland på semester.

8 september: Vi cyklade söderut från Damaskus längs den stora motorvägen som leder till Jordanien. Inget speciellt hände under dagen. Vid ett tillfälle stannade vi vid en liten väg-polisstation (Police center) för att fylla på våra vattenflaskor. Ingen syntes till i byggnaden så Stellan tutade med sin plasttuta. Ingen reaktion. Jag tryckte på min tuta och då reste sig två poliser inne i byggnaden snabbt och simultant. De såg lite yrvakna och förskräckta ut. Vi höll fram våra vattenflaskor och blev inbjudna på te. Med fulla vattenflaskor fortsatte vi en bit innan vi satte upp tältet en bit ifrån vägen.

9 september: På morgonen satt en fårherde en bit utanför tältet och tittade in, jag hade vaknat tidigare och sett honom där även då. Hur länge han suttit där vet jag ej men när vi började packa ihop tältet sade han hej och någonting mer på arabiska, sedan gick han. Strax innan gränsen till Jordanien blev vi bjudna på läsk av en jordanier. Han berättade att han tyckte om att jaga fågel. Vi visade honom vår fågelbok som han med intresse tittade i. När han kom till flyghönsen vattnades det i munnen på honom. Han sa att de var mycket goda och berättade hur man skulle jaga dem på bästa sätt. Vid den jordanska gränsen gick det snabbt och lätt att skaffa visum in till landet. Innan vi hann fortsätta in i landet blev vi stoppade av folket från en stor buss. Det var libanesiska muslimer på väg till Saudi-Arabien för att be. De gav oss mat, mycket mer än vi kunde äta. Då fick vi en påse som de fyllde med lite smått och gott. Några kilometer in i landet slog vi upp vårt tält, efter mörkrets inbrott, i en sandig öken .

10 september: Vi närmade oss Jordaniens huvudstad Amman. Samtidigt som vi såg en skylt som sade att det var 26 km kvar kunde vi ana stadssilhuetten i horisonten. Det som utmärkte sig mest var en jätteflagga som reste sig högt över de högsta husen. Trots avståndet gick det att se att det var Jordaniens flagga. Inne i staden letade vi upp ett hotell nära centrum.

11 september: På förmiddagen besökte vi ruinerna efter en romersk teater belägen nära stadens centrum. Sedan besökte vi ett bibliotek där vi kollade Internet och lite böcker. I en taxi på vägen tillbaka passerade vi den stora flaggan. Jag frågade hur stor den var och taxichauffören sade att flaggstången var 162 m hög. Vi jämförde flaggans längd med flaggstången o0ch kom fram till att själva flaggan borde vara minst 60 m lång. På toppen av flaggstången fanns en blinkande lampa för att uppmärksamma flygplan om flaggans existens.

På morgonen besökte vi en billig biograf i Amman. Vi fick se slutet av "X-men 2" och hela "Kill Bill vol.2". Bilden var av dålig kvalitet och lampan i projektorn verkade vara lite för svag för bions storlek. Väl inne i bion verkade det som man fick stanna hur länge man ville och se hur många filmer man ville utan att betala mer än en biljett, ca 15 kr. Efter bion tog vi oss till ett Internetcafé för att skriva detta inlägg...

Vi kommer att stanna i Amman minst en natt till innan vi fortsätter våran cykeltur.