Nu har jag kommit till Aswan i södra Egypten och är redo att ta mig in i Sudan imorgon. Detta har hänt sedan Hurghada.

21 februari: Packade ihop mina väskor på morgonen och började cykla söderut genom Hurghada. Innan jag lämnade staden stannade jag i en affär för att köpa mat och vatten. Jag hoppades på att få slippa åka i konvoj över bergen mellan Safaga och Luxor. För denna sträcka behövdes mycket vatten. När jag fortsatt cykla märkte jag att jag för första gången i år hade medvind, stark medvind dessutom. Det gick snabbt och lätt att cykla och efter drygt två timmar och över sex mil var jag framme i Safaga. Nu hoppades jag att polisen inte skulle vara så noga med konvojåkandet. Jag cyklade fram mot poliskontrollen och en polis tittade ut genom ett fönster och vinkade hejdå. Det var ju lätt tänkte jag. I nästa sekund blev jag stoppad av andra poliser som inte gick att övertala. Det var bara att vänta till klockan sex på kvällen då konvojen skulle gå. Under tiden blev jag vän med byggarbetarna i närheten, framförallt ingenjörerna som kunde engelska. När klockan var sex hjälpte de mig på en buss som skulle ta mig de 22 milen till Luxor. Bussen var full av holländska pensionärer som reste runt i Egypten. Jag blev avsläppt utanför Sheraton Hotel i Luxor men tog mig snabbt till ett billigare hotell i stadens centrum. Där träffade jag Waldemar, en svensk biofysiker som var på konferens i Luxor. Han hade en gång cyklat från Sverige till Egypten. Vi hade mycket gemensamt och satt uppe på hotellets tak och pratade till sent på natten.

22 februari: Jag och Waldemar cyklade till Nilen och tog en båt över till den östra sidan. Sedan fortsatte vi till Konungarnas dal där bland mycket annat Tutanchamons grav finns. En tysk cyklist, Susanne fick syn på oss och följde med. Sista biten vandrade vi över några små berg. Vi besökte tre olika gravar som alla hade väggarna fulla av hieroglyfer och bilder inristade. Gravarna bestod av långa korridorer med olika rum och pelare. Sedan tog vi oss tillbaka till hotellet. På natten satt jag på taket igen. Denna gång lyssnade jag på en brittisk tant och en brittisk enarmad gubbe som pratade till sent på natten.

23 februari: Jag cyklade till Karnaktemplet strax norr om Luxor. Det var ett stort komplex med massor av pelare, statyer, hieroglyfer och turister. Sedan blev det åter igen en sen kväll på hotelltaket, denna gång med Waldemar igen.

24 februari: Började cykla söderut mot Aswan på morgonen, hade lite ont i halsen. Efter en dryg mil blev jag stoppad i en poliskontroll som tyckte att jag skulle åka i konvojen klockan tre på eftermiddagen. Det ville inte jag och sade att jag hellre cyklade själv. Det gick inte bra. Det slutade med att jag fick cykla tillbaka till polisstationen i Luxor för att eventuellt få ett tillstånd att cykla utan konvoj. Efter en hel dels pappersarbete och väntan väckte de mig på polisstationen och sade att jag kunde åka. Jag frågade om jag kunde få ett intyg att visa upp men de sa att polisen på vägen skulle veta. Det var sent på eftermiddagen så jag åt lunch i Luxor innan jag fortsatte. När jag kom tillbaka till poliskontrollen sade en polis upprört att jag skulle ha varit där klockan tre, nu var klockan fyra. Men efter ett telefonsamtal kunde jag fortsätta. Nu kom jag in i ett grönt område längs Nilen som var helt utan turister, förutom mig. Lokalbefolkningens engelskkunskaper verkade begränsad till "Hello" och "Money, money". På kvällen hittade jag en fin plats att sätta upp tältet på, bara några meter från Nilens strand. Då och då passerade stora flodbåtar förbi norrut. Någon minut senare hördes svallvågorna mot stranden.

25 februari: På morgonen dominerades vägarna av folk som satt på en vagn bakom en åsna, de var på väg ut till åkrarna. Det odlas mycket banan och sockerrör i området. Jag passerade många poliskontroller under dagen och två sträckor hade jag en polisbil full med poliser som vaktade bakom mig. Antar att det är ett bra sätt att minska arbetslösheten. Jag träffade på den tyska cyklisten Susanne igen men bara efter några kilometer skulle vi åt olika håll igen. Lite senare blev jag utsatt för en tonårspojke som tyckte det var roligt att kasta sten på min cykel. Jag vände och cyklade efter honom och han försvann snabbt in i byns gränder. På kvällen stannade jag vid en liten restaurang och frågade hur mycket det kostade att äta där. Svaret blev 3 egyptiska pund och det tyckte jag var OK. När jag sedan skulle betala ville han ha 7 pund. Jag hade bara en tiopundssedel och fick tillbaka tre pund. Jag sade att jag även ville ha resterande 4 pund men det fick jag inte. Efter ett tags meningslöst diskuterande tog jag hans stora kasse med bröd och hängde den på cykeln och började gå. Då först fick jag tillbaka mina pengar och han sitt bröd. Efter det var det dags att leta efter någon plats att tälta på, men det kom bara hus efter hus. Till slut kom jag till en poliskontroll. Där sade de att min vän fanns bakom deras hus. Jag förstod ingenting men snart tittade Susanne fram. Hon hade hängt upp sin hängmatta mellan två träd för att övernatta där. Jag tyckte det var en bra ide och satte upp mitt tält i närheten. Det visade sig att Susanne var en mycket erfaren cyklist som hade tusentals mil bakom sig på cykel i olika resor, bl a i Centralasien. Denna gången var det en liten tur i Italien och Egypten.

26 februari: Började dagen (kraftigt förkyld) med att cykla norrut igen med Susanne. Hon sa att det skulle finnas ett bra tempel någon mil bort. Bakom oss följde en polisbil. När vi kom till KomOmbo-templet ställde vi ifrån oss cyklarna och tittade ett tag innan vi fortsatte söderut igen. I nästa by besökte vi ett stort hus i Nubisk stil. Efter det cyklade vi den sista biten ner till Aswan och passerade de sista poliskontrollerna. I Aswan hittade vi ett billigt hotell och jag somnade direkt pga. min förkylning. Susanne fortsatte för att se om hon kunde hitta ett renare hotell. Efter ett par timmar vaknade jag och det hade blivit mörkt ute. Jag var hungrig och gick ut och åt. När jag kom tillbaka såg jag även Susannes cykel på hotellet. Jag tvättade mina kläder innan jag lade mig att sova.

27 februari: Klockan 03:00 väcktes jag av en hotellarbetare. Om en halvtimme skulle jag vara klar att åka till Abu Simbel. Halv tre satte jag mig i en minibuss tillsammans med japaner och koreaner. Vi åkte till en annan plats och inväntade att konvojen skulle starta. Vi åkte nästan trettio mil söderut genom öknen innan vi kom fram. Där besökte vi två stora monument som den gamle egyptiske kungen Ramses II låtit uppföras till sin storhet och ära. Utanför den ena fanns fyra, i sittande ställning, 20 meter höga statyer. I mitten fanns en port. Innanför den fanns stora salar och rum prydda med hieroglyfer, bilder och statyer. Det andra monumentet var liknande men mindre. I modern tid har man flyttat dessa monument för att de inte ska dränkas av Aswandammen som så många andra historiska platser gjorde. Detta var ett jätteprojekt som kostade ca 40 miljoner dollar. Sedan åkte vi tillbaka till Aswan och jag började ta reda på lite information om båtarna till Sudan. Det visade sig att jag hade tur. Båten som går en gång i veckan skulle gå dagen efter vilket betyder att jag slipper att vänta här i Aswan i flera dagar.

Imorgon får jag förhoppningsvis en biljett och plats på båten som kommer att ta mig till Wadi Halfa i Sudan på Aswandammen. Ska bli lite skönt att lämna Egypten och komma in i ett nytt land.