22-24 nov: Flyg till världens ände. På lördagsmorgonen var det äntligen dags för avresan. Pappa släppte av mig på Arlanda i god tid innan planet skulle gå. Jag letade reda på ett ställe där de kunde plasta ihop mina cykelväskor till två stora och klumpiga paket. Cykeln hade jag i en kartong. Jag hade svårt att se var jag gick då cykelkartongen som stod på högkant på vagnen blockerade min sikt. Framför kartongen balanserade cykelväskorna på varandra. Då och då föll de av trots att jag gick försiktigt. Värst var det när all packning föll av i slutet på en steglös rulltrappa. En man kom dock till undsättning och hjälpte mig. Jag fick som väntat betala extra för cykeln när jag checkade in bagaget. Vad jag däremot inte väntat mig var att jag skulle bli tvungen att checka ut bagaget i Buenos Aires, byta flygplats och checka in det igen på den nationella flygplatsen. Jag blev orolig för att det skulle bli dyrt att behöva betala för cykeln igen och eventuellt även överviktigt bagage.
Jag mellanlandade i Madrid där jag väntade i ungefär nio timmar på planet som tog mig till Buenos Aires. Där hade jag 20 timmar på mig att byta flygplats, gott om tid. Jag och mitt bagage fick plats i en lite större taxi som tig mig till inrikesflygplatsen. Där lämnade jag in bagaget i ett förråd och åkte sedan in till stadens centrum och tog in på ett billigt hotell. Då jag var hungrig letade jag reda på en restaurang och beställde Argentinas specialitet, kött. Argentina har en mycket stor köttproduktion varför kött är billigt här och grönsaker är dyrt. Jag fick en tallrik med två köttbitar och lite pommes frites. Inga grönsaker.
Jag var lite nervös när jag på morgonen checkade in mitt bagage. Skulle jag få betala mycket extra? Jag blev dock positivt överraskad när de bara ville ta en liten avgift för cykeln och inget för mina övriga ca 50 kg bagage. Jag skyndade mig att betala innan de ändrade sig. Från planet såg jag Valdéshalvön, ett ställe som jag tänker besöka på vägen upp genom kontinenten. När jag såg Patagoniens enorma ytor av vildmark började reslusten verkligen infinna sig. Jag ska erkänna att innan jag åkte hemifrån så hade jag blandade känslor där en del av mig ville stanna hos familj och vänner i Sverige. Ungefär 48 timmer efter att jag lämnade Arlanda började dramatiska berg med snö och glaciärer torna upp sig under planet. Vi hade nått Eldslandet. Nu kunde det inte kännas mer rätt att vara ute och resa igen.
Ushuaia, världens sydligaste stad och även kallad världens ände, ligger på bergssluttningarna som lutar ner mot det salta vattnet i Beagle kanalen. Jag byggde ihop cykeln och pumpade däcken på flygplatsen och irrade mig fram till kampingen Pisto del Andino som låg i slutet av en skidbacke. Solen sken och det var varmare än jag väntat mig.

25 nov – 2 dec: Jag hade ett litet hopp om att hitta ett billigt sista minuten-erbjudande med båt till Antarktis i Ushuaia. Efter att ha besökt olika resebyråer i staden bestämde jag mig dock för att inte åka. Det fanns många sista minuten-erbjudanden men de var alla alldeles för dyra. Vädret varierade mycket mellan och under dagarna. Ibland var det över 20 grader och sol och ibland var det regnigt, kyligt och blåsig. På kvällarna blir det inte mörkt förrän mellan tio och elva. En solig eftermiddag åkte jag på en båttur i Beaglekanalen för att titta på sjölejon och havsfåglar. Det var häftigt att tänka sig att Charles Darwin en gång passerade här med båten Beagle på väg mot Galapagos. Sjölejonen solade på klippor tillsammans med färgglada skarvar. Ute över det öppna vattnet seglade albatrosser förbi, till synes utan ansträngning.
En kväll när jag provade ytterligare en av Argentinas specialiteter, Dulce de Leche (koncentrerad mjölk med socker), sade en israelisk man på campingen att han sett ett billigt erbjudande till Antarktis i Ushuaia. Det var mindre än hälften så dyrt som de andra båtarna. Nästa morgon befann jag mig i resebyrån och fick reda på varför det var så billigt. Båten, Marco Polo, är mycket större än de andra båtarna och kan därför ta många fler passagerare. Jag funderade ett tag på om jag ville uppleva Antarktis i stora grupper men kom fram till att det var bättre än att inte uppleva det alls. Jag kunde inte motstå erbjudandet och bokade biljett. Båten skulle inte gå förrän den 17 december så nu var jag tvungen att hitta på något att fördriva tiden med till dess.

3-5 dec: Parque Nacional Tierra del Fuego: Jag besökte Eldslandets nationalpark där jag gjorde vandringar längs stigarna i skogslandskapet intill kusten. Då och då nådde stigen den steniga eller klippiga strandlinjen. I knutor på trädens stammar och grenar växte klasar av pingisbollsstora orange parasitiska svampar. De såg ut som små apelsiner. Då och då skymtades magellanska rävar. I skogen fanns annars inte mycket liv förutom de inplanterade kanadensiska bävrarna som dramatiskt påverkar landskapet och ekosystemet.

 Ute över havet trivdes havsfåglarna och upp mot bergen kunde jag då och då skymta en kondor. På ett ställe fanns ett postkontor vid havet som marknadsförde sig med att vara det sydligaste postkontoret i världen. Jag spenderade två nätter i nationalparken innan jag kom tillbaka till campingen i Ushuaia. När jag åt middag i campingens kök började jag prata med en tjej, Anne, som visade sig jobba som bergsguide i Franska Alperna. Vi pratade spanska för att förstå varandra. Hon frågade om jag ville följa med på ett par dagars vandring i bergen nästa morgon. Jag sade att jag inte hade så mycket mat men kunde handla på morgonen om hon ville vänta.

6-7 dec: Vandring i bergen norr om Ushuaia. Solen sken mer eller mindre hela dagen. Så länge vi gick i skogen var det varmt men så fort vi kom över trädgränsen blev det svalare och ibland mycket blåsigt. Längs bergssidorna forsade vatten från smältande snö och is. Vi gick över ett pass på ungefär 800 möh. Där var vinden hård och inget växte bland stenarna. Vi slog läger vid en liten sjö kallad Lago Superior. Tre kondorer seglade över oss. Vi såg att regn var på väg och vinden tilltog. Jag var nyfiken på hur bra mitt nya tält skulle klara hård vind. Annes lättviktstält insåg vi snabbt att det inte skulle klara sig. Det fladdrade kraftigt i vinden när vi försökte sätta upp det. När vi väl fått upp mitt tält och spänt stormlinorna var jag mycket nöjd. Tältet rörde sig knappt i vinden. Det började regna.
När vi vaknade hörde vi hur det fortfarande regnade. Jag tittade ut och råg att de var blötsnö som kom ner och marken var vit. Då och då hördes hur snö gled av tältet som små laviner. Vi bestämde oss för att försöka vänta ut vädret. Klockan elva tyckte vi dock att vi väntat länge nog och begav oss iväg neråt igen. Vädret klarnade snart lite och det kom bara några korta perioder av duggregn. Större delen av dagen gick vi genom mossig skog med många döda träd som låg kors och tvärs.

8 dec: Befinner mig just nu i Ushuaia. Vädret växlar mycket, just nu skiner solen men det kommer nog att växla mellan regn och sol många gånger innan det blir mörkt. Ska försöka skriva ett till dagboksinlägg innan båten går till Antarktis. Jag få se vad jag hittar på tills dess. Troligtvis blir det några fler vandringar i bergen.

Till föregående inlägg                         Till nästa inlägg

Kommentera gärna detta inlägg i Gästboken